Alla Caféer har sin speciella profil och charm. Eller avsaknad därav.
Råkar hamna på ett café som marknadsför sig som ett digitalt dito. Stora skyltar utanför talar om att här finns fri WiFi. Inredningen är trevligt funktionell och domineras av stora skärmar här och där längs väggarna. Där kan den som vill sjunka ner i sofforna och ägna sig åt diverse tv- och data-spel. Vid borden sitter studentgenerationen med sina lap-tops och skriver samtidigt som de sippar på sin caffe latte eller organiskt färskpressade juice smoothie och knaprar på vegan-muffinsen med quinoa-frön. Stället är hippt, modernt och uppkopplat till max.
Man kan nästan höra Bytes falla när jag tar upp en fysisk anteckningsbok och börjar skriva, för hand, med en bläckpenna. Inte ens en modern kulspetspenna är det som raspar mot pappret i den totala tystnaden. De diskreta, chockade blickarna från mina bordsgrannar antyder att reaktionen knappast blivit större om jag så tagit upp en gåspenna och lite pergament ur väskan.
Efter några sekunders tystnad återgår kaféets gäster till 2018 och det världsvida nätet.Den lilla anomalin i hörnet, dvs undertecknad, är lika bortglömt som gårdagens meme. Möjligtvis är det någon som lite diskret fotar för att lägga upp på Snapchat eller Instagram Undras vad hashtaggen blir? #OldSchool eller #Dinousaur ? 😉
”Notes” Den analoga versionen