Det är snart dags för riksdagsval i Sverige.
En mig närstående tonåring håller på att ta steget in i vuxenvärlden och kommer detta val att för första gången få rösta. Och som den akademiker hon håller på att bli vill hon veta exakt vad de olika partierna står för och vad de vill göra.
Dyra moder blir alltså beordrad att på sin snabbvisit i Sverige ävensom samla in valmanifesten från de olika riksdagspartierna. En uppgift som visade sig vara större utmaning än väntat. Jo, det var enkelt att hitta representanter för de olika partierna. Bara att bege sig till centralt beläget torg och de där uppställda små valstugorna.
Jag ställde samma fråga i varje stuga: ”Kan ni ge mig en broschyr som kort sammanfattar er politik på riksnivå?”
En valarbetare förklarade högljutt och med många invektiv att just den broschyren ännu inte hade anlänt ännu och att ”De där (censur) på kansliet (censur) inte fått (censur) ur (censur) ännu och skickat dem trots att (censur) sagt till flera gånger”
Vid nästa stuga blev det ett väldigt letande i lådor och högar innan jag fick det enda (1) exemplaret som berättade om partiets tankar på risknivå.
I en stuga var de tvungna att läsa igenom broschyren först innan de kunde säga att ”Jooo på sidan tre står det lite om vad vi tänker centralt”
I blott en valstuga räckte man direkt, utan betänketid fram rätt broschyr till mig.
I den sista stugan tog det mig en stund att förklara för den ytterligt engagerade medarbetaren, grovt räknat ungefär dubbelt så gammal som jag själv, att jag ville ha en broschyr där jag kunde läsa själv och inte få det berättat för mig. Något förorättad räckte personen tillslut fram en broschyr till mig med en min som kraftigt ifrågasatte min läskunnighet.
Nåja, nu återstår att se hur denna glättade information med idel leende bilder tas emot av närstående förstagångsväljare.
