Tittade igenom mina visitkort för några dagar sedan. Efter snart 22 år i yrket har det blivit en del. Designen har varierat. Den enda som är konstant är väl mitt namn. Men både plats och titel har ändrats några gånger. Allt från Pastorsadjunkt, via komminister till Kyrkoherde. När jag jobbade som företagspräst hade jag till och med ett kort där det stor ”Entreprenör” I vad vet jag fortfarande inte riktigt. Gud?
Visitkorten har blivit ett litet kollage över alla olika uppdrag jag haft och har i Herrens tjänst.
Nu var det inte direkt så planen såg ut från början. För dryga 30 år sedan fanns det liksom inte i min världsbild att jag skulle stå här.
Nu vet jag inte riktigt hur det var för er. Men när jag gick i skolan hade vi en så kallad SYO-konsulent. En person som pratade med oss elever i syfte att hjälpa oss hitta rätt skola och karriär. Framförallt att hjälpa oss välja rätt linje på gymnasiet. Min SYO konsulent tyckte jag skulle välja Natur eller Teknisk och bli Ingenjör.
Min familj däremot tyckte jag skulle bli något inom vården och då helst sjuksköterska.
Jag höll inte med någon utav dem utan hade helt andra planer. Planer som absolut inte innefattade vare sig Kyrka eller Prästerskap.
Men, tja, hur är det nu man säger: ”Människans spår men Gud rår”? Det visade sig att mitt uppdrag var något helt annat än det jag trodde.
Jag betvivlar att Jungfru Maria planerade att bli moder till världens frälsare. Hennes planer var troligen något mer jordbundna. Men så står Gabriel där. Ger henne erbjudandet. Och hon accepterar. Hon säger Ja.
Ett steg ut i det okända.
Hon har en vag aning om vad det innebär. Graviditet och födslar har hon sett förut. Att uppfostra barn också. Man vet hur sådant går till när man bor i en liten by. Men att bli mor till Guds son? Det är stort. Ändå accepterar hon och åtar sig uppdraget.
Vi har alla olika uppdrag och uppgifter. De uppdrag vi får kan vara små eller stora. Livsomvälvande och livsförändrande, eller bara något litet som skänker en extra krydda i vår vardag, eller ibland så naturliga för oss att vi inte ens ser att det är ett viktigt uppdrag som vi fått. Vi bara gör.
Men alla uppdrag, alla uppgifter vi får, är en gåva. En gåva som rätt förvaltad får oss att växa och utvecklas.
Huruvida min uppdragsgivare sitter här i salen eller inte kan alltid diskuteras.
Personligen säger jag att vi alla ytterst är kallade av Gud själv. Vi är alla medarbetare i hans rike. Med olika uppgifter, olika uppdrag. Kanske är uppdraget inte alltid det vi trodde från början. Men det är oftast alltid utmanande och utvecklande.
Frågan är: Vad är Din uppgift i Guds rike?
Vad är ditt uppdrag?