Har du mött en ängel någon gång i ditt liv? Troligen!
Men jag betvivlar att du såg det, i alla fall inte just då och där när det skedde. För änglar har en tendens att sätta fingret på det jobbiga och svåra. Att vara en nagel i ögat.
Änglar ser inte alltid ut som vi tror att de skall göra.Och det säger inte alltid det vi vill höra. Men de har en tendens att säga det vi måste höra, uppmanar oss att göra det vi måste göra. För änglar är Guds sändebud. Änglar är inte söta och gulliga. Änglar kommer med svärd i hand och leder striden!
Ibland är det du och jag som får uppdraget att vara Guds änglar. Att föra ut Hans budskap. När man får det uppdraget är det lätt att reagera som Daniel i den gammaltestamentliga texten. Att säga: ” Mina krafter är slut och jag kan inte längre andas.” Hur skall jag, som bara är en enkel människa kunna säga detta? Kunna göra detta? Bestiga detta berg jag ser framför mig? Uppgiften kan kännas övermäktig.
Så var det också för Daniel. Men så kommer befrielsen. Han som såg ut som en människa rörde ännu en gång vid mig och gav mig styrka. ”Var inte rädd, du högt älskade”, sade han, ”allt skall gå väl. Var stark, var stark!” När han talade med mig blev jag frimodigare och sade: ”Tala, herre, nu har du styrkt mig.”
Precis som vi sjöng i psalmen förut: ”Som din dag, så skall din kraft och vara! ” När vi går ut i Guds uppdrag går vi aldrig ensamma. Vi går med Gud, på Guds uppdrag. Våra uppdrag är olika, ser olika ut. Var och en anpassade efter vår förmåga, våra gåvor.
Vad är ditt uppdrag?
När mötte du senast en ängel i ditt liv?
