Som arbetandes i en SKUT-kyrka hamnar man i de mest skilda och ibland lite annorlunda situationer. Som nu senast. Vi var inbjudna att fira en ekumenisk gudstjänst tillsammans med Lutherska kyrkan i Rotterdam. Den organiserande pastorn där bad mig ta med Svenska kyrkans processionskors. En begäran jag självklart svarade ja på. Först efteråt kom jag att tänka på att vi inte har någon bil och att jag transporterar mig kors och tvärs genom Nederländerna med hjälp av dess eminenta system av tåg, buss och spårvagnar.
Men lovat är lovat och så svårt borde det ju inte vara….eller?
Har ni någon gång försökt transportera ett två (2) meter långt processionskors på spårvagn och tåg någon gång? Kan meddela att det inte är helt problemfritt. Till exempel upptäckte jag att de dubbeldäckade tågen här i landet må vara aldrig så bekväma, men de har inte riktigt den takhöjd som krävs för att enkelt kunna transportera ett processionskors. (En klar miss i mitt tycke…)
Likaså utgör spärrarna på vissa stationer en liten utmaning och kräver både kvickhet och smidighet för att ta sig igenom utan att Jesus skall fastna på halva vägen.
Det något trötta gänget ungdomar som var på väg hemåt från någon slags konsert tittade lite undrande på kvinnan i prästskjorta med ett kors över axeln. Mumlade dock något om Pax och Herrens frid och de steg snällt åt sidan när jag försökte krångla mig in i nästa spårvagn.
Lyckades tillslut ta mig både dit och hem igen utan större skador på vare sig Jesus eller medpassagerare. En erfarenhet rikare funderar jag nu över den filosofiska frågan: Om nu min kristna tro säger mig att Jesus har uppståt och lever, borde jag då ha löst biljett även för honom?
