Inte längre turist

Nederländerna är cyklisternas förlovade land. En del säger att det ligger nästan i generna på en Nederländare och att de lär sig cykla långt innan de kan gå. Efter att ha sett små knattar knappt en tvärhand höga susa fram på cykelbanorna och visa att de har full koll på både trafikregler och cykelhantering är jag böjd att ansluta mig till den teorin. 

Jag kan i alla fall konstatera att cykel här är en livsnödvändighet och så länge man inte har en cykelnyckel i knippan och försökt hitta sin stålhäst bland tusen andra vid stationen är man bara en turist på tillfälligt besök.

Eftersom jag ju planerar att bo kvar här är tag kände jag därför att det var dags att införskaffa någon form av cykel. Kyrkan har förvisso en. Av utseendet att döma tillverkad si sådär strax efter Kristi födelse och senast underhållen i samband med reformationen. Kort sagt, den är kanske inte i det bästa skick. Beslutade därför att låta Kyrkcykeln bli mitt renoveringsobjekt för regniga dagar, (vilket det finns gott om här i NL) och införskaffa mig ett mer funktionellt fordon för dagligt bruk. 

Bland alla andra smarta lösningar i detta härliga land finns möjligheten att leasa en cykel. För en mindre summa per månad hyr jag numera en cykel av stadig originalmodell. Ni vet där man sitter rak i ryggen och skådar värdigt ut över omvärlden när man cyklar. Efter mina första små turer runt staden på min klarorangea springare kan jag konstatera två saker som behöver införskaffas till hushållet:

  1. Bra regnkläder – det är blött att cykla när regnet vräker ner.
  2. Extra batteri till telefonen – En cykeltur runt kvarteret kan ofrivilligt bli ganska lång när batteriet dör, tillgången till Google map försvinner och man inte har en aning om var man är eller i vilken riktning ”Hem” ligger…
En nödvändighet