Hur mycket jag än trivs här i mitt lilla mini-hus nästan vid foten av fjällen så är jag trots allt här bara på ett vikariat. Börjar alltså bli dags att skumma annonserna och se vart jag skall ta vägen i höst.
Och för er som nu lite diskret påpekar att jag ju skulle kunna söka den tjänst jag just nu innehar och göra den lite mer permanent. Ja, möjligheten finns….men….självkännedomen som jag efter dryga halvseklet börjat tillskansa mig säger att tyvärr, jag är mer city-tjej än jag trodde och kräver mer storstadspuls än vad Idre-Särna kan erbjuda.
Börjar därför nu lite mer engagerat kika på platsannonserna och fundera över: Vadan och Varthän vill jag?
Men inser att jag också måste ställa mig frågan: Vad är jag??
Är jag ”Intresserad av andra människor och kommunicerar naturligt med alla åldrar, både muntligt och t ex via sociala medier.” (Måndag morgon är jag, handen på hjärtat, väldigt Ointresserad av andra människor, oavsett ålder.)
En annan församling förutsätter att jag är ”initiativrik och frimodig” och ”lätt och gärna samarbetar med kollegor” (Hmm Måndagsmorgnar vill jag knappt samarbeta med mig själv och är absolut inte frimodig)
En församling förutsätter att jag ”har förmåga att skriva akademisk text. ” (Undrar lite hur långa predikningar de förväntar sig? Hoppas de inte behöver den en måndag.)
En församling letar efter någon som är ”nytänkande och nyfiken” (Hmm undrar om de kan slå sig ihop med ”initiativrik och frimodig” ? Men nej, Måndag morgon är jag absolut inte vare sig nytänkande eller nyfiken…)
Ju mer jag läser annonserna, ju mer funderar jag på vilka supermänniskor mina kollegor som fått dessa tjänster måste vara!
Samt att jag absolut, om jag får en ny tjänst, skall be om ledigt på måndagsmorgnarna….