Så har då dagen kommit. Har städat ut lägenheten, packat ner mitt liv (ännu en gång) i kartonger och det är dags att ge sig ut på nästa stora äventyr.
Den här gången går färden västerut och jag kommer inom några dygn att landa i Canada. Det stora landet i väster, fyllt av Lönnsirap, Ishockey och ridande poliser om man skall tro myterna.
Nu är det ju inte första gången jag flyttar. Börjar som sagt var få viss vana på att packa upp och ner mitt liv i diverse kartonger. Så på det sättet är det ingen skillnad eller annorlunda den här gången. Är spänd på och ser fram emot att få möta min nya församling. Få lära känna nya människor och ett nytt land.
Det där lilla pirret och förväntansfulla fjärilarna i magen är precis vad som ska vara där timmarna innan en flytt.
Ändå måste jag erkänna att fjärilarna i magen den här gången verkar ha börjar dagen med dubbel espresso och går på steroider.
Måhända det är en yrkesskada att ibland överanalysera saker och ting, eller är det kanske bara ett personlighetsdrag???
I vilket fall som helst är arbetsteorin just nu att Fjärilarna i magen börjar dagen med espresso har med längden att göra. Längsta flytten hitintills var 2131 km, senast var det 151 km (vilket knappt ens räknas…)
Den här gången däremot är det något längre. Fågelvägen är det 6063 km till min nya hemstad. För första gången skall jag nu flytta ”på riktigt!
Ett litet steg på ytan, men ändå så stort!