En figur som ofta glöms bort är Josef. Ni vet Jesus plastpappa/styvfar/extrapappa eller vilken term man nu vill använda. I alla fall, han som ställde upp och uppfostrade Jesus som sin egen son, väl medveten om att han inte var den biologiska fadern. Han nämns inte så mycket i Bibeln. Han finns mest där för att ge legitimitet åt Jesus. Att bekräfta att han tillhör Davids släkt. I konsten syns han oftast, om än alls, som en man, betydligt äldre än Maria, ståendes lite sådär tafatt vid sidan av. Fokus är på henne och barnet, och stackars Josef är mer en bifigur. Kan inte låta bli att fundera över hur detta påverkat vår bild av Faderskapet?
Men på AGO hittade jag en helt underbar liten figur. Det är Josef, ensam, Maria syns inte till. I knät ligger en sovande Jesus. Josefs hela kroppshållning och ansikte är den hos en förälder som älskar sitt barn, men skulle verkligen behöva bara en liten liten paus och som nu försiktigt, för att inte väcka, försöker flytta över sitt sovande barn till en säng.
Plötsligt tar Josef klivet från att vara den skugglika figuren i bakgrunden och kommer fram som Pappa! Som en människa som kanske inte riktigt var beredd på hur föräldrarskapet skulle se ut. (Vem är det?) men som nu älskar det där lilla knytet i sin famn mer än något annat på denna jord. Som går helt in i sin roll som förälder! Som vet, att familj har inget med blodsand att göra, utan handlar helt och hållet om kärlek.
