Jag gillar lärjungarna. De är så mänskliga! De missuppfattar Jesus typ hela tiden. De bråkar inbördes. De försöker skaffa sig fördelar och är vad man skulle kunna kalla ”social climbers” Vi har till och med en ”teachers pet” där. De är entusiastiska, lojala, svekfulla, trötta, hungriga, glada, förvirrade. Tror att de vet allt för att en stund senare inte fatta någonting. De är vänner, de är ovänner de tolererar varandra.
Kort sagt, de är mänskliga!
Frågan är om inte Tomas, som vi möter i dagens evangelietext är den mest mänskliga av dem alla. Och framförallt, en person som vi kan hitta även idag. Eller borde hitta bland oss. Det står inte jättemycket om Tomas i Evangelierna. Men vi hittar honom när Jesus med anledning av sin vän Lasarus död säger att han skall gå till Jerusalem. Ett drag som är riskfyllt då oppositionen gentemot Jesus nu har börjat ta fart och Jerusalem inte är helt säkert. De andra lärjungarna protesterar och försöker avråda Jesus. Men Tomas säger till dem: ”Låt oss gå med för att dö med honom” (Joh. 11:16). Lite senare, när Jesus håller sitt avskedstal till lärjungarna säger han: ”Och vägen dit jag går, den känner ni”, Då invänder Tomas, med den fullt logiska kommentaren: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” (Joh. 14:5). Och slutligen kommer vi fram till den berättelsen vi läste idag. När Tomas säger sig vilja ha konkreta bevis för Jesu uppståndelse.
Och det är lite elakt att Tomas fått tillnamnet Tvivlaren, när Tomas så lite tvivlar. Tvärtom är han obrottsligt lojal. Beredd att följa Jesus in i döden. Men, inte blint! Han vill ha argument, fakta, förklaringar. Idag skulle vi säga att han vill göra research innan han hoppar på tåget. Han är lojal, men han är ingen fanatiker. Snarare en analytiker. Och i det är han en förebild för oss.
Vi måste alla våga ställa frågor. Våga fundera över Vad vi gör och Varför vi gör det. Även i kyrkan och kring vår tro. Många gånger, ja majoriteten av gångerna, kommer vi fram till att det vi gör är bra och rätt och riktigt. Men likt Tomas måste vi våga sticka fingrarna i Jesu sida.
Vi skall vara lojala, men aldrig fanatiska. Tro utan tvivel, utan diskussion, är död och stel.
Men en tro där vi vågar fråga, där vi vågar tvivla, ger balans, ger en stadig grund, ger liv!