Fascineras ibland över begreppet ”kyrka”. Vad är Kyrkan egentligen?
Tänker man efter lite så kommer de flesta snabbt fram till att Kyrkan är så mycket mer än själva byggnaden församlingen samlas i med mer eller mindre jämna mellanrum. Även om man kan ha starka band till den där byggnaden, oavsett om det är den lilla medeltidskyrkan romantiskt beläget vid en sjö, eller en modern citykyrka vid ett brusande torg, till syvende och sist är det bara ett hus.
Eller som Luther så prosaiskt uttryckte det: Ett regnskydd.
Kyrkan är och förblir dess medlemmar. Levande stenar är ett väldigt vanligt uttryck i dessa sammanhang.
För mig blir konsekvensen av denna tanke att var jag än är, så bär jag med mig kyrkan. Representerar jag kyrkan. ”Är” kyrka.
Hemma i Sverige jobbade jag som företagspräst bland annat i Sundsvalls hamn och på Tunadals sågverk. För mig var det verkligen att ”vara Kyrka” när jag satt där i ett fikarum eller i en truck och pratade om stort och smått. Om du är intresserad kan du läsa mer om det arbetet och andra liknande projekt i Svenska kyrkan Här!
Efter snart ett år här nere i Wien har jag upptäckt att likheterna mellan mitt jobb i Tunadal och här är betydligt större än vad jag kunnat ana.
Jo, vi har en väldigt vacker kyrksal, ett bra hus här. Men det som verkligen är Svenska kyrkan i Wien – Drottning Silvias församling, är alla dess medlemmar. Alla frivilliga som ställer upp, som engagerar sig, som vill! Oavsett om man bara dyker upp någon gång om året eller är här ofta, så är alla en del av det som är Svenska kyrkan i Wien.
Men största likheten mellan Hamnen och arbetet här i Wien tror jag är alla möten.
Dom oväntade, de planerade, de stora och de små. Är inte alltid, ja nästan få, av dessa möten som sker i våra lokaler här på Gentzgasse.
Men var vi än möts, i vilket sammanhang det än är, känner jag och vet jag, där är ”kyrkan”!
Den vackra porten in till innergården på Gentzgasse.
En del av kyrkan.
Den viktigaste delen är dess medlemmar.