En vanlig fråga som ställs till oss präster är: ”Skriver ni predikningarna själva?”
Ibland känner jag för att svara: ”Nej, vi får dem i förseglade brev med specialkurir från kyrkans hus i Uppsala.” 😉
Svaret är: Ja, vi skriver alla predikningar själva.
och för att förekomma nästa fråga: Nej, även om det är samma texter som vi läser i gudstjänsten, är det svårt att återanvända en gammal predikan. Skriver helt enkelt inte tillräckligt bra för att de ska hålla för att läsas upp tre år senare.
En bra predikan säger nämligen något om vår situation här, nu, i dag, i ljuset av bibeltexterna, som skrev för ca 2000 år sedan.
Eller som en av mina lärare på teologen beskrev det: ”När du ska skriva predikan måste du titta på bibeltexten genom dagens tidning”
Alltså går en stor del av min tid åt, till att fundera över bibeltexterna, brottas med dem, undra över och försöka förstå.
Just nu är det Lukasevangeliets 22 kap 24-27 versen som står i centrum för mina grubblerier.
Vem är störst och vem är minst? Först och sist? Eller spelar det egentligen någon roll?
och vad spelar den här texten för roll för oss i Svenska kyrkan i Wien?
Funderingarna fortsätter, utkasten är många, och måhända blir det en predikan av det hela tills i morgon.
I annat fall kanske jag får ringa en ”hotline” till Uppsala… 😉
(Ser i bloggen att jag hade liknande problem för ett år sedan.)