Nu börjar det närma sig. Idag, den 7 november har Wie im Himmel premiär på Theater der Josefstadt.
Känner mig lite lite delaktig efter alla samtal och diskussioner om smått och stort i allmänhet och Svenska präster i synnerhet.
Känner mig lite lite delaktig efter alla samtal och diskussioner om smått och stort i allmänhet och Svenska präster i synnerhet.
Igår hade jag förmånen att få vara med på en av de sista repetitionerna.
Var ett underbart kaos med sista minuten instruktioner, diskussioner, skämt och skratt.
Tillslut lade sig dock lugnet och allt började.
Som ni vet är ju mina tyskakunskaper starkt begränsade, för att inte säga obefintliga. Var därför lite orolig att jag skulle tappa koncentrationen efter ett tag. Kan ju bli lätt pinsamt när man sitter bredvid regissören. Var dock ingen som helst risk! Trots att det ”bara” var en repetition med diverse avbrott och omtagningar och skådespelarna, enligt staben av regissörer, assistenter, etc inte var på topp, satt jag som trollbunden.
Tillhör, måste jag erkänna, den försvinnande lilla minoritet svenskar som faktiskt inte sett filmen. (Jag vet, en skam, skall åtgärdas, jag lovar) Men hade inga problem att följa med i handlingen.
Detta är har jag förstått ett gäng som är noga med detaljerna. Ler därför stort när jag i den varukorg som bärs in i en scen känner igen en tub Kalles Kaviar. Och det märks att ensemblen har läst på.
Oliver Huether som spelar Conny porträtterar en norrländsk man så bra i kroppsspråk och manér att jag nästan blir förvånad över att han inte pratar Svenska när vi möts i pausen. Maria Köstlinger som spelar Gabriella är dock från Sverige. Hennes rolltolkning är något utöver det vanliga. Med små medel visade hon den totala hudlösheten och utsattheten Gabriella lever under i början av pjäsen, för att sedan växa, kanske inte stark, men starkare. Jo, självklart iakttog jag Michael Dangl som spelar prästen, lite extra noga. Han gör en underbar tolkning av den stelbente, konservative Prästen, som inuti är minst lika hudlös och sårbar som Gabriella, men vars stolthet förbjuder honom att erkänna det, ens för sig själv.
Oliver Huether som spelar Conny porträtterar en norrländsk man så bra i kroppsspråk och manér att jag nästan blir förvånad över att han inte pratar Svenska när vi möts i pausen. Maria Köstlinger som spelar Gabriella är dock från Sverige. Hennes rolltolkning är något utöver det vanliga. Med små medel visade hon den totala hudlösheten och utsattheten Gabriella lever under i början av pjäsen, för att sedan växa, kanske inte stark, men starkare. Jo, självklart iakttog jag Michael Dangl som spelar prästen, lite extra noga. Han gör en underbar tolkning av den stelbente, konservative Prästen, som inuti är minst lika hudlös och sårbar som Gabriella, men vars stolthet förbjuder honom att erkänna det, ens för sig själv.
Musiken är precis som i filmen en viktig del i det hela. Visar sig att det finns, om inte Svenskt, så i alla fall skandinavisk medverkan där. Musikansvarig är nämligen Kyrre Kvam, bördig ifrån Oslo. Var ren lycka att inse det och slippa rådbråka min tyska för att kunna berömma musikarrangemangen. Om ni går och ser pjäsen, vilket jag absolut rekommenderar, lyssna noga på övergången i sista musikstycket. Så snyggt!!
I kväll kl 19:30 är det Premiär! Biljetter är införskaffade.
Ser verkligen fram emot att få se det hela på riktigt, inte ”bara” en repetition.
Och vet ni, tror faktiskt att jag tänker fortsätta med att Inte ha sett filmen. Jag ser teaterversionen istället. 🙂
Och vet ni, tror faktiskt att jag tänker fortsätta med att Inte ha sett filmen. Jag ser teaterversionen istället. 🙂