Teologiska diskussioner sker överallt och är absolut inte förbehållet akademiker med rynkade pannor i bokfyllda rum.
Detta är en diskussion som började i och med en artikel i SvD som jag skrev om igår.
På Twitter blev det senare en diskussion med bland annat Jacob Sunnliden om tillhörighet och åsikter och rätten att uttrycka dem. Nu är 140 tecken lite begränsande när man vill diskutera, speciellt teologi. 😉
Så detta blogginlägg får nu läsas för vad det är. Nämligen ett svar på Jacobs funderingar som du kan läsa här.
Får man tycka vad som helst och ändå vara med??
Svenska kyrkan är en trosgemenskap. Så här står det i Kyrkoordningen. (det dokument som så att säga sätter ramarna för vad Svenska kyrkan är och inte är)
Den kristna kyrkan bekänner en enda Gud – Fadern, Sonen och den heliga Anden – som skapar, frälser och ger liv. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och delar den kristna bekännelsen och lovsången till en treenig Gud. Kyrkans centrum och livskälla är Jesus Kristus och evangeliet om honom.
Det innebär översatt till Svenska att det är Jesus Kristus och tron på honom som står i centrum. Som är Svenska kyrkans kärna. Innebär det att alla som tror på Jesus är välkomna?
Ja. Till och med om man inte riktigt vet vad man tror på eller bara är nyfiken eller bara tror lite grann, så är du välkommen. Svenska kyrkan är en öppen gemenskap.
Däremot, om du är Anställd i Svenska kyrkan, och ännu mer om du innehar ett ämbete, dvs är vigd Präst eller Diakon. Då är kraven på dig något annorlunda. Som Präst har jag lovat, offentligt, att ”Stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten.” (Ur SvKy handbok Prästvigningsmässa) Jag har även, lika offentligt, lovat att ”följa vår kyrkas ordning och förverkliga min kallelse med Kristus som förebild.” Samma löfte ger även diakonerna i sin vigning.
Detta innebär att jag som präst eller diakon inte kan eller får säga, tycka eller göra vad som helst. I alla fall inte i kyrkans namn. Att som präst predika något som går tvärs emot kyrkans tro och lära är fel.
Notera. Som medlem får du tro och tycka och göra vad du vill, och ändå få vara med.
Detta innebär att om jag som präst överträder mina befogenheter och i handling eller ord agerar tvärt emot vad kyrkan står för. Då som yttersta konsekvens kan Biskopen och Domkapitlet frånta mig rätten att verka som präst. Däremot kan de aldrig utesluta mig ur Svenska kyrkan. Jag har fortfarande rätt att vara medlem.
Det är alltså stor skillnad på att vara medlem, och att arbeta för, att uttala sig officiellt i Svenska kyrkans namn.
Ett exempel är Ämbetsfrågan.
Som medlem har jag rätt att tycka, tänka och tro precis vad jag vill om vem och vilka som skall vigas till präster.
Som vigd präst eller diakon förväntas jag acceptera och arbeta med alla, oavsett kön.
Dvs jag som medlem kan säga: ”Jag vill bara gå på gudstjänster där det är en manlig präst.” Det är ok, och jag är fortfarande välkommen som medlem i kyrkan.
Som tjänstgörande präst eller diakon i Svenska kyrkan måste jag dock vara beredd att arbeta på en gudstjänst, oavsett om det är en man eller kvinna som leder den. Det tillhör nämligen Svenska kyrkans ordning numera att både kvinnor och män är välkomna i ämbetet.
Ser ni skillnaden?
Är egentligen inte så konstigt, tycker jag.
Som präst företräder jag Svenska kyrkan. Predikstolen är inte min egen privata arena för personliga åsikter. Det är min uppgift att sprida Guds ord ” såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av år 1530, är bejakad och erkänd i Uppsala mötes beslut år 1593, är förklarad och kommenterad i Konkordieboken samt i andra av Svenska kyrkan bejakade dokument.” (Kyrkoordningen 1 Kap §1)
Vad händer då om det någon gång bli så, att Svenska kyrkan slår in på en linje jag inte kan följa. Att Biskopsmöte och kyrkomöte beslutar en sådan ordning som jag inte tycker överensstämmer med min tolkning av Bibeln.
Skulle det hända kommer konsekvensen bli att jag kliver ner från predikstolen och kliver av mitt ämbete. Är faktiskt inte konstigare än så.
Min tro är inte beroende av mitt ämbete som präst. Däremot är mitt ämbete beroende av min tro.
Vi har många olika åsikter i vår kyrka. Många röster som hörs. En del högre än andra. Till syvende och sist får vi vila i att vi trots allt bara är en del av den stora världsvida kyrkan.
Eller som det står i inledningen till kyrkoordningen:
Den kristna kyrkan bekänner en enda Gud – Fadern, Sonen och den heliga Anden – som skapar, frälser och ger liv. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och delar den kristna bekännelsen och lovsången till en treenig Gud.