En fantastisk vecka avslutas med en dag tillsammans med ombuden här hemma i Sverige.
Känns verkligen att vi är en del av en stor helhet.
Även om fjärilarna i magen är stora som albatrosser och känslan för dagen mest kan beskrivas som nervös, upplever vi också ett oerhört stöd och omsorg.
Människorna här bryr sig verkligen om oss och vill att det skall gå bra.
(jo, jag vet, är liksom självklart. Men att få det så här påtagligt, konkret, gör att man verkligen fattar! )
Att jag sedan fick träffa någon i verkliga levande livet som faktiskt läser denna blogg var ju bara underbar bonus!! 🙂 (Hej Gunilla! *vinkar*)
Nu sitter jag här på hotelllrummet och försöker smälta alla intryck. Hoppas verkligen att alla goda råd, alla vackra tankar, erfarenheter, insikter som de vi mött under veckan så generöst har delat med sig av någonstans har fastnat i mitt lilla guldfiskminne.
Kommer jag klara av det som ligger framför mig?
Ärligt? Inte den blekaste aning!
Men är det något den här veckan lärt mig så är det: Du är inte ensam!
Det finns så många som hjälper, som stöttar, som vill väl.
Jag kommer inte till ett vakum, utan till en levande församling.
Tillsammans är vi Kyrka, både hemma och i Utlandet.
Biskop Sven-Bernhad Fasth och Regionschef Stefan Bergmark