Var gatufest här i går. Ni vet, man stänger av en bit av gatan. Några karuseller och spunnet socker till barnen och diverse mat och utskänkningsställen för de vuxna. I ena hörnet stod en scen och det var folkligt och festligt och väldigt trevligt.
När så jag och Maken spatserade gatan fram och diskuterade om vi skulle inhandla något från de olika stånden som bjöd ut allt från sedvanligt krimskrams till lokalproducerat vin och honung blev vi helt plötsligt stoppade av en vänlig äldre Österrikisk gentleman. Han hälsar glatt på mig och drar med mig till en annan äldre Österrikisk gentleman. Där presenterar Österrikisk Gentleman nr1 mig för Österrikisk Gentleman nr2 och i all smattrande tyska som utbyts mellan dessa båda herrar hinner jag uppfatta ”Pfarrerin” och ”Swedische Kirche” Förstår att den förste herrn känner mig och uppenbarligen vet vem jag är. Något som alltså inte är ömsesidigt. Försöker desperat komma ihåg var och när jag träffat honom samtidigt som jag ler och försöker hinna med i vad de säger, på tyska. Min koncentration störs något av det faktum att de båda även pratar med mig och jag förväntas komma med något slags svar.
Helt plötsligt skiner gentleman nr 2 upp och förklarar stolt att han nu kommer ihåg att han träffat mig förut. Jag känner mig totalt förvirrad, ler ännu mer och hoppas på att jag nickar på rätt ställen. Förstår efter ett tag att jag träffade gentleman nr 2 på en ekumenisk gudstjänst för några månader sedan. Vi är rörande överens om att det var en mycket bra gudstjänst, även om jag är osäker på exakt vilken gudstjänst han syftar på, och att vi absolut skall återupprepa detta någon gång i obestämbar framtid. Visitkort utbyts och något senare tar vi farväl av varandra.
Ser när vi går därifrån hur Österrikisk Gentleman nr1 pöser av stolthet över att på detta sätt bidragit till ekumeniken och kyrklivet i grannskapet. Österrikisk Gentleman nr2 ser lika glad ut han där han pratar med nästa person. Hör svagt orden ”Ökumene” ”Schwedisch” och ”zusammen”.
Själv undrar jag lite oroligt om jag i språkförbistringens dimma råkat lova något, men tänker att det lär nog visa sig. 😉