Har till och från lite problem med min rygg. Just nu är det absolut till. Det vill säga jag rör mig lika smidigt som ett helkroppsgipsad robot och har en gånghastighet som en halt snigel. Gå upp för trappan eller bestiga ett högt berg går ungefär på ett ut och jag slänger lystna blickar på pensionärernas rullatorer. Kort sagt – Ryggont. Rejält! Modell Ryggskott!
Tillslut vinner trots allt det lilla förnuft som eventuellt finns kvar över den stolta envisheten och jag kontaktar vår husläkare för att få hjälp. Själv överväger jag lösningar som amputering men beslutar mig för att det kan vara bra att få ett expertutlåtande innan jag beställer tid för dylik operation. Maken påpekar också små detaljer som svårighet att bära upp kläder utan ryggrad etc.
När jag hamnat i den här situationen i Sverige har jag mentalt ställt in mig på några veckors väntan = smärta innan jag får komma in på vårdcentralen som eventuellt skriver en remiss.
Skickar ett sms till min läkare här i Wien, som talar Svenska(!) och undrar om hon eventuellt har tid att ta emot mig i dag. Det har hon! Men hon undrar om det inte är enklare att hon kommer förbi mig istället? (!!) Så tre timmar senare kommer hon, denna kvinna som nu i mina ögon borde bli helgonförklarad, förbi hemma. Hon kollar snabbt in vad som är problemet. Ger mig en spruta samt ett recept på diverse medikamenter och stränga order om att rapportera till henne i morgon bitti om hur det går.
Nä, ryggen är ännu inte bra. Men har i alla fall övergivit tanken på amputering och pensionärerna får ha sina rullatorer i fred. Däremot ställer jag ännu inte upp på ett 100-meters lopp mot någon snigel, halt eller ej. Möjligtvis om några dagar.