Stapplar ner till köket för att försöka väcka livsandarna till liv med en extra stark kopp kaffe. (En vanlig morgonrutin och förutan vilken jag ytterligt tveksamt kan räkans till det mänskliga släktet) Inser dock snabbt och med stigande fasa: Jag är inte ensam i köket!!
Under natten har lömska inkräktare ljudlöst tagit sig in. Ännu okänt exakt hur. Utredning pågår. Men deras avsikter är tydligt fientliga.
Trots den tidiga timmen reagerar jag blixtsnabbt…typ…och går till försvar. Mitt val av vapen – spray! Kemisk krigföring! Utan vare sig nåd eller dåligt samvete går jag skoningslöst till attack! Här tas inga fångar! När dimmorna lagt sig skådar jag ut över slagfältet a.k.a. diskbänken. Jag tror att jag gått segrande ur striden. Lite svårt att se i dimman.
Sjunker ner i fåtöljen och njuter en efter-striden kopp kaffe. Stelnar dock till när jag ser en rörelse i ögonvrån…..ännu en myra!
Famlar efter sprayflaskan. Striden fortsätter!!!