Ibland har livet en tendens att snurra på lite för fort.
Ni vet när almanackan är fulltecknad, att-göra-listan måste börja delas in i kapitel och telefonen är ständigt urladdad på grund av alla telefonsamtal. Hjärnan snurrar på som en hamster på LSD och ändå kommer man inte i håg någonting.
Det är då det är dags att ta det lite lugnt. Stanna upp, andas, och bara vara.
Jag vet, låter så enkelt, inte sant!? ”Stanna upp, lukta på blommorna” ”Carpe Diem” osv. Grejen är att när livet snurrar så där fort så tänker man bara: ”Ja, ja, jag skall bara……först. Sedan skall jag….” Problemet är att ”sedan” kommer aldrig.
Nej, det handlar om att våga, och orka, stanna upp. Tvärnita livet ett tag. Och tillåta sig att komma ikapp sig själv.
Vi har olika sätt att göra det på. För en del är det att sjunka ner i en bok. Andra åker bort. Några ägnar sig åt löpning. Själv är jag ensam, utan några tider att passa eller andra människor att prata med, vara med, ta hänsyn till.
Så, när jag fått vara eremit ett tag, är jag redo att komma ut ur min grotta, blinka yrvaket mot världen och ta itu med livet igen.
Hur gör du för att ladda dina batterier?
