Kanelbullarna håller på att ta slut! En situation av det mer allvarliga slaget i en SKUT-kyrka!!!
Nu är det i princip ett anställningskrav att kunna baka kanelbullar för att få jobba i en utlandskyrka. Ävensom för Kyrkoherdar. Så egentligen är det ju inga problem. Var förvisso ett tag sedan jag bakade då församlingen är full av underbara assistenter och frivilliga som producerar gyllenbruna kanelbullar på löpande band. Dock har ingen av dem tid just nu och det är bara för undertecknad att ställa sig vid bakbordet. Är väl lite grann som att cykla tänker jag. Har man en gång lärt sig…. När jag tänker efter var det ett tag sedan jag cyklade också…
Nåväl. Letar upp förkläde och recept. Ingredienserna plockas fram och sedan är det bara att börja.
Smöret hittades i frysen. Är alltså en ganska kompakt koloss på modiga 1 Kg som ligger där på bänken. Riktigt så mycket behövs inte enligt receptet. Men då man är en kvinna med viss tyngd och utrustad med en vass kniv lyckas jag karva bort önskad mängd som behövs till degen. Resten av det djupfrysta smöret läggs in i ugnen några minuter för att tina. Behövs senare till fyllningen.
Nästa problem som uppenbarar sig är detta med jäst. Har svenskt recept, som säger 50 gr jäst. Står med Österrikisk torrjäst fördelade i små påsar á 7 gram som skall motsvara 21 gr. Eller är det tvärtom? Och hur mycket Österrikisk torrjäst motsvarar 50 gr Svensk färsk jäst?
Snabbkonsultation av den mer bullbkas-erfarne Maken ger vid handen att jag skall använda 5 pkt. Tillbaka till köket med denna nya kunskap blandas det nu likt ett proffs vetemjöl, socker, kardemumma, jäst, degspad.
Tänker att när jag ändå är på gång är det lika bra att göra två degar. När jag skall möta upp sockret för deg nr två ser jag att det redan är upphällt. Nope, är ingen osynlig assistent som hjälper till. Är undertecknad som glömt hälla i sockret i deg nr ett. Den som redan är klar och nu står och jäser….Måhända vi har några diabetiker i församlingen som behöver sockerfria bullar?
Låter mig dock inte nedslås, utan fortsätter med att blanda ihop deg två.
Kommer ni ihåg smöret? Det som stod i ugnen för att tina för att användas till fyllningen. Ni kommer ihåg?
Bra!
Det gjorde inte jag….
Efter att resterna av smöret räddats från ugnen, deg ett och två vilar i sina bunkar, känner jag att jag åter har koll på läget och att det nu är en naturlig paus i väntan på att allt skall jäsa färdigt. Utnyttjar pausen till att ta en kopp kaffe, läsa nyheterna osv.
Vill inte gå in på detaljer. Säger bara att denna bulldeg är mycket väljäst.
Skall inte trötta er med detaljer om kaoset som uppstår när man skall baka ut x antal bullar, men bara har y antal plåtar, där y är betydligt mindre än x. Kan också berätta att kyrkan har flera plåtar som INTE, jag upprepar I N T E passar i ugnen.
Likaså har jag noterat att dekorativa grytlappar är just det, dekorativa. Dock på intet sätt praktiska eller användbara. Tvärtom är de ytterligt förrädiska då de är tillräckligt tjocka för att skydda mot hettan sekunden då man tar ut plåten, men inte tillräckligt för att klara av att bära plåten 2 meter.
Nåväl. Blev i alla fall ett antal bullar. Det här med lika stora bullar. Eller för den delen gyllenbruna dito, anses vara överkurs och överlämnas till proffsbakare som församlingsbor och övriga.
Själv skall jag nu plåstra om mina fingrar och sårade stolthet, och möjligtvis ta en bulle till kaffet. 😉