Sitter på ett så kallat ”hippt” lite modernare Café här i Wien.
Efter en stund kommer det in en ovanligt vacker kvinna i en fantastisk vit brudklänning. Lite nonchalant slänger hon brudbuketten på cafébordet framför sig, sätter sig ner och tar upp telefonen. Någon minut senare kommer en minst lika snygg man in, sätter sig bredvid henne och tar upp sin telefon.
Man och hustru i desperat behov av parterapi?
Nej, snarare en modefotografering. Utanför fönstret står en eskader av människor. En kvinna är beväpnad med borstar, kammar, och en liten låda som ser ut att innehålla varje make-up produkt som någonsin tillverkats. En stackars grabb försöker hålla upp en stor skärm som är ungefär dubbelt så stor som han själv. Misstänker att det är för att få det berömda ljuset att falla rätt. Mitt i allt står en man klädd helt i svart och håller i en kamera som ser ut att vara tillräckligt stor för att ha egen postnummeradress. (Vad är det med killar och detta med storlek på saker??)
Står och står förresten….kan inte låta bli att fascineras av hur han håller balansen samtidigt som han vänder sig hit och dit och testar olika vinklar. En assistent, med ungefär hälften så stor kamera (som sagt var, det här med karlar och storlek på utrustningen….) fotar även han från den vinkel som stjärnfotografen anger.
Paret har lagt ner sina telefoner och samtidigt som de kommenterar fotografernas förehavande gör det sitt bästa att se förälskade ut. Efter en stund kommer den assisterande fotografen in och ställer sig i dörren och vidarebefordrar order från stjärnfotografen. Tydligen såg paret inte tillräckligt kära ut utan uppmanas se varandra djupare i ögonen samtidigt som stackars assistenten kämpar mot vindbyarna som försöker lyfta både honom och den gigantiska skärmen och förflytta dem till annat ställe. Make up kvinnan ser ut som att hon definitivt skulle vilja vara någon annanstans.
Tillslut verkar dock Hr Stjärnfotograf vara nöjd. Assistenten lyckas brotta ihop den stora skärmen (funderar: visst heter det reflektor??) Den kvinnliga modellen samlar ihop de långa kjolarna och hoppar i ett par bekväma gymnastikskor. Så drar hela gänget vidare till nästa ställe.
Själv sitter jag kvar med alla mina frågor:
Vilka var de?
Hur kommer bilderna att bli?
Kan Make Up-kvinnan någonsin le?
Kommer assistenten någonsin kunna hålla refelktorn utan att flyga iväg?
Kommer den assisterande fotografen någonsin få en större kamera?
Och framförallt, Hur känns det att vara så enormt cool och häftig fotograf med jättestor kamera??? 😉