Har några gånger under min tid här i Wien noterat att det där med jämställdhet, det kanske inte är Österrikarnas starkaste sida. Man jobbar dock hela tiden med frågan, och det blir långsamt bättre.
För en tid sedan blev jag och två andra kvinnor intervjuade av en reporter från tidningen Kurier. Temat var kvinnor som är framgångsrika i typiskt mansdominerade yrken. Och även om Svenska kyrkans präster numera är fördelade 50/50 män/kvinnor så är det i det Katolska Österrike fortfarande ett yrke dominerat av män.
Mina två medsystrar i denna intervju var Sabine Rad, Chef på medicinföretaget Sanofi och Petra Gregorits, första och än så länge enda kvinnan i styrelsen för fotbollslaget SK Rapid.
Det blev ett intressant samtal där vi såg många likheter i tankar och erfarenheter, attityder vi möter och strategier för att hantera dem.
Vi var rörande överens om att en viktig aspekt i jämställdshetsarbetet och att få andra kvinnor att våga är förebilder. Att någon gått före och visat, det går, du kan.
Idag publicerades artikeln, med rubriken ”Eroberinnen der Männerjobs” Ungefär ”Erövrarinnorna av männens arbeten” En rubrik som får mig att fundera och ännu att ännu tydligare se skillnaderna mellan Österrike och Sverige. För inte talar vi länge i Sverige om ”Kvinno-jobb” och ”Mans-jobb” ? Visst har vi kommit så långt att vi talar om ”Arbeten” och vilken person som är är kvalificerad att utföra det, oavsett kön? Eller???
Länk till artikeln hittar du HÄR