Fem år i Wien har satt sina spår. Framförallt då det gäller familjens cafévanor. Även om folk runtomkring mer eller mindre diskret har antytt att blott Wien wienska caféer hava och att Berlin på intet sätt kan erbjuda detsamma, ger vi oss ändå ut i akt och mening att utforska det lokala caféutbudet i vår nya hemstad. Med lite hjälp av google hittar vi fram till Cupcakeladen. Ett litet ställe, knappt större än ett normalt vardagsrum. Väggarna är sockrigt ljuslila. Inredningen hipsterinspirerad med nedsuttna fåtöljer och färdigslitna bord. Mitt i rummet tronar kakdisken fylld med frestande cupcakes. Eller som en gammal svensk tant, dvs undertecknad, vill beskriva dem: söta muffins med väldigt mycket frosting och dekorationer. De gör också reklam för ”Freakshakes”, något som är värt ett eget blogginlägg.
En mig närstående tonåring och jag bestämmer oss för att trots risk för diabetschock modigt testa delar av utbudet. Cupcaken visar sig vara just så smarrig och söt som den ser ut att vara. Kort sagt, förödande god! Vi kommer snabbt överens om att med så mycket socker, grädde och choklad som måste finnas i denna lilla godbit så får det inte plats några kalorier.
Vår första ”leta café-expedition” får sägas vara lyckad. Fortsättning följer…
Liten, förödande god, chokladbomb!
För säkerhets skull fick en Cupcake följa med hem. Även denna fylld med choklad