Det blev inte riktigt som hon tänkt sig. Hon hade nog inte tänkt att hon skulle bli gravid redan vid så unga år. Men nu när det ändå hänt, så hade hon nog tänkt sig att hon skulle föda hemma, som man brukade göra. Omgiven av sina nära. Med mamma Anna som stöd och hjälp.
Istället måste hon, höggravid, ge sig iväg på en lång resa. Ridande på en åsna. Istället för att föda i lugn och ro, i tryggheten hemma, får hon föda i ett stall. Istället för mamma som stöttar och hjälper genom födslovärkarna är hon omgiven av djuren i stallet. Det är inte Anna som håller hennes hand, utan istället hennes man Josef. Inga släktingar som kommer för att se det nyfödda undret utan istället är där en oxe som undrar vem som ligger i hans matskål. Inga vänner som kommer för att glädjas med henne och beundra miraklet, utan istället kommer några okända herdar hon aldrig träffat förut.
Nej, Marias graviditet och förlossning blev inte riktigt som hon hade tänkt sig och drömt om. Men det blev bra ändå
Julen 2020 blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det blev inte den stora familjefesten med släkt och vänner. Utan istället några få utvalda, om ens det. Det blev kanske inte det stora dignande julbordet med alla olika rätter, inga högar med julklappar under granen och kanske inga glada barnskratt som vi är vana vid. Zoom och Telefon är bra, men det kan ändå inte ersätta att få träffas på riktigt.
Ibland blir livet inte riktigt som vi tänkt oss
Men så tänder Gud en stjärna.
Den glittrar kanske svagt i början. Men vågar vi följa den, så leder den oss på nya vägar. Fram till något nytt.
Det kanske inte var som vi tänkt. De vise männen trodde nog inte att de skulle bli ledda till ett stall. Men vågar vi följa dit Gud leder oss, så hittar vi också fram till julens största gåvan. Till Gud själv.