Har ju tidigare berättat om mitt dentala äventyr här i Dalarna. Du kan läsa del 1 och del 2 här.
Nu var det alltså dags för tredje, och jag hoppades, den avslutande delen på detta äventyr. Dags för den envisa Tanden Ture att lämna oss. (Que: ledsen stråkmusik)
Låt oss säga att Ture inte alls var med på noterna. Jo, delar av honom gav upp ganska snabbt och lät sig avlägsnas. Nyckelordet här är just Delar. Ture bestämde sig nämligen för att under tandläkarens borr bli lätt schizofren och spricka upp i om inte sina beståndsdelar så i betydligt fler än beräknat. Några av dessa delar led också av svår separationsångest och vägrade låta sig avlägsnas.
Ska inte ge någon detaljerad redogörelse för hela processen. Bara att nästa patient blev överflyttad till en annan tandläkare och att vi gick igenom hela verktygslådan av tänger, borrar och annat. Efter ett tag var det ”no limits” på bedövningssprutorna och jag låg och räknade rosa elefanter i hörnen medans min underbara (allt var underbart just då, kan eventuellt bero på ovan nämnda sprutor) tandläkare grävde sig ner i Morias grottor, a.k.a. min käke.
Något senare än beräknat kunde jag så en tand och några tusenlappar fattigare lämna stället. Med mig i fickan har jag en tidsbokning för återbesök. Vi kunde nämligen konstatera att även Tures dentala granne behöver ses över. Hoppas dock på att få behålla honom. Är trots allt ganska fäst vid mina tänder.