Börjar så sakteliga acceptera att jag inte längre är i blomman av min ungdom utan snarare börjar närma mig mer mogen ålder. Ibland blir det extra tydligt, speciellt i mötet med dem som sett dagens ljus långt efter 9/11 och Nokia knapptelefon.
Jag sitter på tåget till Ottawa. En resa på ca fyra timmar.
Tantpoäng #1 torde vara att jag är på plats på perrongen 20 min innan avgång.
Tantpoäng #2 Sanningen är att jag är på stationen hela 30 min före så att jag i lugn och ro kan köpa med mig en portion Sushi att äta på resan. Vatten att dricka har jag redan. Och om det inte vore så att alla, från minsta barn till grånad pensionär bär omkring på dessa flaskor torde även det vara Tantpoäng. Nu blir det snarare Canada-poäng?
Tantpoäng #3 är dock det lilla paketet med pappersnäsdukar som ständigt ligger i väskan och nu kommer till användning när jag torkar av bordet vid min plats innan jag äter min inköpta matsäck.
Ungdomen som sitter bredvid mig, en yngling som ser ut att vara max 2 decennier, sneglar på mig när jag börjar med att torka av bordet med mina medhavda servett. När jag sedan tar upp paketet med Sushi känner jag hur hans ögon blir större. Efter en stund höjer han sin målbrotts-spruckna stämma och undrar om jag inköpt det hela på tåget.
Jag kanaliserar min inre Tant, som uppenbarligen inte är så långt under ytan, och hör mig själv förklara i min mest pedagogiska stämma att jag kom till stationen i god tid för att köpa med mig nämnda Sushi. När jag sedan börjar förklara varför just Sushi är bra att ha med sig som matsäck, kallnar inte, lätt att äta osv, känner jag att jag hystar in Tantpoäng en masse och att håren grånar i takt med orden.
Min unge, ofrivillige, reskamrat nickar förskrämt och mumlar något i stil med ”Yes, M’am”
När vi sedan skall gå av erbjuder han sig att hjälpa mig med väskan och verkar vederbörligen imponerad när jag trots min höga ålder och uppenbarliga Tant-kvalitéer förmår att bära den själv. Kanske tur att han inte såg hur jag några minuter senare, med handväskan i ett stadigt två-hands grepp förvirrad stod på perrongen och mediterade över vilket håll utgången var.
Tant-poäng eller bara allmänt förvirrad?
