Min första kontakt med en dator var en redan då gammal vic64.
Satt i Lund och skrev uppsatserna på densamma. Eftersom det var en gammal och trött dator med inte överdrivet stor minneskapacitet samt den intressanta vanan att stänga av sig själv lite nu och då lärde jag mig the hard way att spara och säkerhetskopiera arbetet med jämna mellanrum. (läs: sedan datorn kraschade och spolierade en hel natts uppsatsskrivande ca 3 timmar innan sista inlämningstid. Inte roligt!!!)
Har dock sedan detta första möte varit en utpräglad pc-människa och fnyst lite föraktfullt mot de fruktprydda versionerna i datorernas värld.
Trodde jag funnit en själsfrände i en viss mig närstående datatekniker, a.k.a Maken. Denne nämnde Make har dock haft en dold agenda och hållt på med någon slags smygindoktrinering här hemma. Sakta men säkert har pc-datorerna blivit utmanövrerade och vi har sjunkit längre och längre ner i äppelmoset!!!
iPad, iMac, iPhone, isomething, ianything…..i överallt!!!!
Det mest störande av allt, jag gillar det! Ack hur lätt blir inte en ren själ förstörd? 😉
OK, jag muttrar fortfarande över Äpplets version av Word och beklagar mig högljutt när ikoner och kommandon inte ser ut som de brukar eller ligger på ”fel” ställe. Samtidigt har jag blivit förförd av Äpplets snygga design och, förlåt mig Mr Gates och övriga PC människor, dess användarvänlighet.
Det slutgiltiga beviset på att jag gått över till the dark side och fullständigt fastnat i äppelmoset är nog det faktum att denna blogg numera skrivs på egenhändigt inköpt iPad mini, a.k.a Äppelskrutten. 😉
