Att få vara den man är, visa vem man älskar, uttrycka sina åsikter, bestämma över sitt eget liv.
Självklarheter för de flesta av oss.
Jodå, vi har hört talas om och läst om människor i andra länder som blir förtryckta, intvingade i roller osv.
Men i Sverige börjar vi redan på dagis att uppmuntra våra barn att visa vem dom är. Frihet, jämlikhet, allas lika värde! eller???
Jag har vänner som inte vågar hålla den dom älskar i handen när de går hem från krogen. Jag har bekanta som fasar för frågan om familj.
Så länge det är en stor grej att någon ”kommer ut” som homosexuell, så länge är vi inte jämlika.
Jag får ofta frågan, ställd på mer eller mindre snirkliga omvägar, vad jag anser om hbt-personer i allmänhet och samkönade äktenskap i synnerhet.
Mitt svar är att jag är stolt och glad de gånger jag får viga två personer som älskar varandra. Höra dem lova att vilja älska varandra i nöd och lust. Se kärleken till varandra i deras ögon.
För mig är det oviktigt, ja fullständigt ointressant huruvida det är två kvinnor, två män eller en av varje som står där framför mig.
För mig är det viktiga att de vill älska varandra!
Jag är stolt över att Sverige numera har könsneutral äktenskapsbalk. Jag är glad över att vi kommit så långt och hoppas på att vi kan vara ett föredöme för andra länder.
Jag är sprickfärdig av stolthet över att vår underbara Kronprinsessa Victoria som första kunglighet i världen så tydligt tar ställning i frågan när hon i måndags delade ut pris till årets Homo på Gaygalan!
Steg för steg, och snart är vi förhoppningsvis där: när vi får vara den man är, visa vem man älskar, uttrycka sina åsikter, bestämma över sitt eget liv.
Kronprinsessan Victoria och Jonas Gardell på 2013 års Gaygala.
En i många stycken historisk bild!