Ibland fastnar vi i att allt skall vara så stort och ordentligt och ”på riktigt”
Det skall bestämmas tid och sätta sig ner ordentligt och minst sju sorters (hembakade) kakor till kaffet, annars är det inte Riktigt!
Samtidigt är det ofta de oplanerade, spontana mötenea som stannar kvar i våra minnen och hjärtan. Som vi minns, som ger oss något. Det där mötet när vi sekundsnabbt mötte en annan människas blick och kände att vi blev sedda.
Många människor passerar kyrkans portar. På gudstjänster, på våra gruppverksamheter, och bara på ett liten snabb kopp kaffe så där på väg från punkt A till B. Det är inte alltid som man hinner sätta sig ner och P r a t a, ni vet så där organiserat och ordentligt.
Ändå tror jag någonstans att även dessa små snabba möten, när man bara hinner säga några korta ord till varandra, kanske bara pratar om väder och vind, är minst lika viktiga, och Riktiga, som det organiserade, tidsbestämda, planerade mötet.
Ett Riktigt möte handlar inte om hur lång tid innan det bestämts, eller hur lång tid det tar. Ett Riktigt möte är det när två människor ser varandra och blir sedda!
Vem möter Du i dag?