Sunt förnuft?!

Ett vanligt misstag vi alla gör, är att förutsätta att folk tänker, och då självklart i samma banor som vi själva.

Sunt förnuft, säger vi, och förutsätter då att alla tänker precis som vi och därmed kommer till samma slutsats som vi.

Nåväl, för 100 år sedan sa sunt förnuft att det är självklart att kvinnor inte kan göra militärtjänst och bli soldater.

Idag säger sunt förnuft att det är väl självklart att även en kvinna kan hantera ett vapen.

Sunt förnuft i en kultur säger att man inte äter griskött, i en annan kultur säger sunt förnuft att griskött är både billigt och gott.

Så vad är då rätt och fel?

Blir var och en salig på sin egen tro och alla får göra som dom vill?

Nja, trots allt skulle jag vilja påstå att det finns vissa grundläggande värderingar som man hittar i alla samhällen och kulturer.

Till exempel att det är smart att låta bli att döda varandra. Likaså det här med stöld är sällan en bra idé.

Inom Kristendomen finns dessa livsregler sammanfattade i det som allmänt går under beteckningen 10 Guds bud, senare reducerade ner till Gyllene regeln: Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

Och så är vi tillbaka där vi började.

Så ofta begår vi misstaget att tro att folk tänker, och att dom tänker  som vi.

Jag behandlar andra som jag vill bli behandlad, och förutsätter då att de vill samma sak som jag, och tycker om samma saker som jag.

Men om jag stannar upp ett slag, så vet jag ju, att det jag själv vill, är ju att bli sedd, att bli lyssnad på.

Så istället för att försöka ge andra det jag själv vill ha, försöker jag nu lyssna och höra, vad vill dom ha?
För trots allt är det så, att om jag vill hjälpa en annan människa, måste jag först lyssna till vad den människan verkligen vill ha, annars kommer jag bara att ge henne det jag vill ha.

Vil jag förstå en annan människa, måste jag först förstå hur han eller hon tänker.