Jag kan inte låta bli att fascineras över USA och dess vapenlagar.
Jag har aldrig bott där. Måste erkänna att jag ännu inte ens har besökt landet. Utan bara läst.
Men om jag förstått saken rätt så är rätten att bära vapen så fundamental och självklar för genomsnittsamerikanen att minsta ifrågasättande av densamma möts av yttersta förvåning och upprördhet.
Så djupt rotad är denna tradition att den ibland, enligt mig, slår över i det absurda.
Jag ber att få citera från en tidningsartikel i DN.
Minst tre personer som har så kraftigt nedsatt syn att de nekats körkort – och som endast med stor möda eller inte alls lyckades läsa ansökningshandlingarna – har fått vapentillstånd på sheriffkontoret. Även på andra håll i delstaten har sheriffkontoren gett blinda vapentillstånd.
eller
En domare ansåg att omständigheter som blindhet och alkoholmissbruk inte var skäl nog att neka mannen hans konstitutionella rätt att bära vapen.
Eller följande uttalande från en blind man som just skall köpa en pistol:
Jo, rättvisan är blind och alla skall behandlas lika. Jag vet.
Fast när jag läser om hur en blind, alkoholiserad man som inte kan hålla ordning på sina vapen och som lyckas skjuta sig själv i benet ändå får behålla sin vapenlicens, kan jag inte låta bli att tycka att rättvisan kan få tjuvkika i alla fall lite….