Efter en vecka i Sverige har vi så åter landat i Wien.
Är onekligen blandade känslor. Å ena sidan kändes det skönt att vara hemma i Sverige. Uppskattar de små sakerna som att kunna läsa på skyltarna och förstå vad som stod. Kunna läsa en dagstidning utan att ha lexikonet till hands. Småpratet med kassörskan i lokala matvarubutiken flöt lätt och fint och hakade inte upp sig på grund av språkliga problem.
Hemtamt och vant föll vi snabbt in i den Svenska rytmen. Kände oss hemma helt enkelt.
Samtidigt måste jag erkänna, att när planet lyfte från Arlanda var det inte sorg över att lämna, utan glädje över att få åka hem som var den dominerande känslan.
Förvisso måste jag fortfarande gissa mig till vad som står på skyltar och det är mer tur en skicklighet som gör att jag eventuellt kan föra något som kan liknas vid en konversation med lokalbefolkningen.
Trots detta så är Wien just nu Hemma!
Lätt förvirrad sitter jag så i den Österrikiska vårsolen och njuter av Svensk leverpastej på en Österrikisk skiva bröd. och funderar, Kan man känna sig hemma på mer än ett ställe samtidigt?
Gör det mig splittrade, eller kan det vara så att det istället gör mig hel?