Askonsdag och Fastan har börjat.
Traditionen bjuder att som förberedelse inför påsken fasta i 40 dagar.
Dags att klä sig i säck och aska och leva på vatten och bröd?
Nej, fastan handlar om att avstå från något för att skapa rum för att sätta fokus på det som är viktigt. Fastan är alltså inte målet, utan medlet. Mycket bra beskrivet av Sunnliden i hans blogg.
Jag försöker varje år avstå från något, att fasta. Gör ingen stor sak av det. Är liksom inte syftet. Till och med blivit skälld på för att jag som präst inte fastade så att det syntes. Men då fastan för mig är väldigt personlig. Ett sätt att skapa rum inom mig för att jobba på min egen relation med Gud ser jag ingen anledning till att prata vitt och brett om det hela.
För att hänvisa till bibeln, något som må tillåtas en präst, tänker jag på Matt. 6:16-18.
Kommer jag att fasta i år?
Jo, jag kommer att försöka. Försöka skapa rum för eftertanke.
Hur?
Håll i er nu. Detta är stort!!
För första gången kommer jag gå ut offentligt, med att jag fastar och dessutom hur.
Jag kommer, under 40 dagar, avstå från *trumvirvel* alla former av choklad!!
Ja, jag vet, kommer bli hart närt omöjligt. Samtidigt vet jag att om jag misslyckas och ni om någon vecka hittar mig rensandes Lindt´s chokladaffär till grunden, så är det ingen katastrof.
Fastan är inte målet, det är vägen. En väg som leder fram till Påskens glädje, förlåtelse och Nåd.
Hur skapar Du rum för eftertanke och stillhet i Ditt liv?