Rapport från en värdegrundskonferens

För några dagar sedan var jag på konferens i Berlin. Syftet med konferensen var att påbörja och fortsätta arbetet med att finna våra värdeord. Grunden för vårt arbete i kyrkan i allmänhet och Svenska kyrkan i Utlandet i synnerhet.
Det var tre väldigt intensiva och inspirerande dagar. Dagar som byggde mycket på aktiv medverkan och villighet att ge av sig själv, men också att lyssna på varandra.
Tre av oss blev utsedda till observatörer. Med ett särskilt ansvar att lyssna och i slutet av kursen sedan rapportera om vad vi hade sett och hört. Undertecknad blev utsedd till att vara en av rapportörerna. Här är på allmän begäran min rapport.

Att vara observatör, att bara lyssna. Ack vilket våld på min natur!!
Vad har jag då hört under tre dagar värdegrundskonferens?

Jag har hört ljudet av tryffelhundar, som bökat, nosat och letat.
Som rivit runt i torra och döda ord. Som grävt i trons mylla för att hitta de väldoftande, goda, värdefulla värdeorden.
Dem som man inte behöver så mycket av, men som sätter smak på hela anrättningen.

Jag har hört ljudet av tekniker, som analyserat, tagit prover, dissekerat, plockat isär, för att se vad som finns bakom. För att hitta ordens innersta väsen. Dess historia och framtid.

Jag har hört ljudet av arkitektens penna som ristat mot pappret. Sökande byggstenar för framtidens kyrka. Prövandes hållfasthet och styrka. Värderande vilka ord som håller för att bygga på. De värdefulla grundorden.

Vilka är då orden jag har hört?

Öppenhet
Trygghet
Lyssna
Dialog
Bänken
Kärlek
Umgänge
Bemötande
Kommunikation
Kyrkbänkar
Anpassning
Självinsikt
Hopp
Nyfikenhet
Tillit
Verb
Längtan
Behov
Delande
Kommunikation

Det har jag hört.
Men jag har också sett.

Jag har sett framtidens kyrka.

En kort kaffepaus mellan två intensiva pass.
Jag sitter i caféet och försöker bringa ordning bland alla tankar.
Då kommer Emma, en av de engagerade frivilliga i kyrkan. Hon ropar på kyrkoherden.
– ”Här är två nyinflyttade som jag vill att du skall träffa. De har precis flyttat hit.”
En kort samtal utspinner sig. Det unga paret blir sedda. Får information om vad som händer och sker i församlingen.
Några korta frågor och det visar sig att den enes kompetens är efterfrågad i verksamheten och erbjudandet att hjälpa till, att få bidra, ges med samma värme och öppenhet.
Hela samtalet tar kanske en minut.
Men jag tror att känslan från det kommer att leva kvar hos det unga paret för all framtid.

Känslan av att bli välkomnad och sedd.

Och jag tänker där jag sitter någon meter ifrån, att jag just sett alla stora ord om Kärlek, om Öppenhet, om Närhet, Bemötande och Evangelium, omsatta i vardagens praktik.
Jag har just fått se framtidens SKUT-kyrka.