Flyr Wien i 24 timmar och snikar till mig en liten minisemester. Färden styrs mot närmaste grannhuvudstad a.k.a. Bratislava och som färdsällskap tas närmaste tonåring med, dvs dottern.
I min planering såg jag framför mig hur dottern med beundrande blickar skulle se hur hennes coola mamma världsvant skulle visa henne Bratislava och hur man enkelt tar sig fram i en främmande storstad utan att man kan vare sig språket eller kartan.
En bild som fick sin första lilla krackelering när den förment coola mamman inte är riktigt säker på vid vilken station vi skall kliva av. Dottern har den plågade minen som bara en härdad tonåring som tvingas följa med sin mamma ut i vildmarken kan ha och sätter sig tillrätta med den allestädes närvarande mobiltelefonen.
Tack och lov är tågets slutstation samma som vår destination. Den desperata mamman försöker nu glatt plocka förlorade coolhetspoäng genom att världsvant vinka till sig en taxi.
Dotterns plågade min övergår i krampartade ryckningar när den absolut inte alls coola mamman säger helt fel hotelnamn till chauffören.
Tack och lov har hotellrummet både bekväma sängar och bra TV-utbud.
Av någon för mig okänd anledning vägrar nämligen tonårsdotterna gå ut på stan tillsammans med den ej så världsvana absolut inte alls coola mamman. 😉