Som jag kanske antytt tidigare hyser jag ett viss barnslig förtjusning i melodifestivalen.
Med jämna mellanrum, typ en gång per år, antyds också att det ”bara är en musiktävling” och att det absolut inte är någon politik i det hela. En sanning med modifikation skulle jag vilja säga. Det är betydligt mer politik än någon vill erkänna, Tänk bara tanken: Hur skulle det bli att anordna ESC i Putins Ryssland? Eller för den delen i Ukraina?
I år har Österrike för en gångs skull gått till final. (Händer absolut inte varje år, för att uttrycka det diplomatiskt) Bidraget är inte helt okontroversiellt. En man, som uppträder under sitt alter ego, Conchita Wurst.
Kan inte låta bli att tycka att det vore helt underbart om Österrike vann i år. Inte bara för att det är en bra låt och väldigt bra artist. Utan för att hens låt och framträdande fångar det som är ESC´s själ. Glitter, glamour, kitsch och extravagans. Och att alla är välkomna, oavsett om de föredrar att klä sig i mans- eller kvinno-kläder. Om de blir förälskade i män eller kvinnor eller både ock. Om att våga ta ut svängarna och resa sig som fågeln Fenix