Vår kyrka är inte nybyggd. Huset vi huserar i här i Wien har anor från 1600-talet. Bland annat har det varit ett gammal kloster en gång i tiden. Det är ett charmigt hus med många vinklar och vrår. Kanske inte så praktiskt alla gånger att bedriva församlingsverksamhet i. (Läs: enormt opraktiskt vissa gånger) men charmigt. Ett rum ute på gården används som lagerutrymme. Och ni vet hur det är med sådana där förråd. De har en tendens att bli överfyllda av alla ”bra att ha grejer” och ”kan komma till nytta någon gång” Lägg därtill att vi är ett antal personer som har tillgång till förrådet, så kan vi även lägga till faktorn ”Jag vet inte varför, men NN, har lagt den här prylen här så då är det säkert viktigt” Kort sagt: Förrådet i fråga är numera överfullt av diverse samlat pyssel, grejer och en hel del skräp.
I dag var det därför dags att samla styrkorna och med gemensamma krafter skilja ”bra att ha-grejerna” från ”Men vad är det här?-sakerna” och förpassa de senare till därtill lämpligt ställe.
Vädret var inte på den samarbetsvilliga humöret, utan regnet vräkte ner vissa stunder. Men då en av de första uppgifterna den tappra skaran gav sig på var att montera ett partytält, fick vi snart visst regnskydd. Sedan bars det lådor, lyftes hyllor, och flyttades möbler i en väldigt fart. Sagt det förut, men tål att upprepas: De frivilliga är och förblir ryggraden i kyrkan! Tack för att ni finns!!
Nu sitter jag här och glädjer mig åt ett organiserat, välstädat förråd och njuter av oväntade fynd som gjordes. Bland annat Esaias Tegnérs samlade skrifter, utgiven 1848, samt ett antal Kalle Anka-tidningar av något nyare datum. 🙂
Påminner lite om Plockepinn. 🙂
Många pinnar är det….
I Tim 5:18 😉
Oväntat fynd! 🙂
Med gemensamma krafter klarar man det mesta! 🙂
Även puzzlen i barnrummet fick sig en välbehövlig upprensning