Jodå, våra besökare från Uppsala stift hittade både ut och tillbaka till kyrkan.
Idag var det så dags att få fira högmässa tillsammans. Strax innan gudstjänsten råder som vanligt det organiserade kaoset. Även om jag vet att Cafévärdar, Kyrkvärdar osv är rutinerade damer i sina bästa år vill jag trots allt i alla fall hinna säga hej till dem när de kommer. Denna söndag skall jag också sjunga i kören och är därför med på uppvärmning och generalrep, samtidigt som jag förbereder gudstjänsten. Tack och lov har en av våra gäster lovat att ta hand om predikan. Är därför ganska lugn och känner att bitarna nog kommer att falla på rätt platser när vi väl börjar.
När så gudstjänstbesökarna börjar strömma till ser jag ett bekant ansikte som jag inte riktigt kan placera först. Visar sig vara min kollega från AltKatolische Kirche! Han och i princip hela den gudstjänstfirande församlingen har bestämt sig för att komma till oss denna söndag! Dagen innan har SKUT-ombuden frågat mig hur det fungerar med ekumeniken i församlingen. Idag fick de svaret: Väldigt bra! 🙂 Även när det är hel oplanerat.
Blir väldigt glad när jag ser våra vänner från vår systerkyrka, och gör mitt bästa att på knacklig tyska introducera dem till övriga församlingsmedlemmar. Är så koncentrerad på detta att jag först efter stillsamt påpekande från en av våra församlingsmedlemmar inser att jag glömt göra i ordning nattvardsgåvorna. Är ju dock hela fem minuter kvar tills vi skall börja, så hinner precis.
Har ännu inte räknat efter exakt hur många församlingar som var representerade i kyrkan i dag.
Jag vet bestämt att vi kommer ha fortsatt samarbete med AltKatolische Kirche. (Innan vi skildes åt pratade vi om en gemensam gudstjänst i vår.) Jag hoppas att vi även kommer få träffa våra vänner från Uppsala stift igen.
Tills dess vilar jag i att oavsett var vi är i världen, oavsett vad som står längst upp på våra officiella brevpapper, så tror vi på en och samme Gud och jobbar alla mot samma mål.