Ibland sker det stora i det lilla. Ibland så litet att man först inte märker det.
Men så, likt en droppe som faller, som träffar en annan droppe, som tillsammans bildar en liten rinnande ström, så ger det ena det andra. Vilket just nu innebär att jag sitter här, efter en lång intensiv dag, och tittar på Jesus som kikar fram bakom bokhyllan.
I morgon, när jag enligt planeringen faktiskt kommer ha en stund över, skall jag berätta mer.
Tills dess kan jag meddela alla berörda att Vår Herre verkar trivas ganska bra där han är och är glad att han slapp gömma sig i garderoben. 😉