Påskafton är en liksom en lite märklig dag. En dag av varken eller.
Det är fortfarande ”dagen efter”. Långfredagens död och mörker lämnar en bitter eftersmak.
Jag anar påskdagens ljus och glädje, men vi är ännu inte där.
En dag av väntan. Ett vakuum av vare sig eller.
Känns liksom som livet ställt sig på Paus en dag. Håller liksom andan.
Vad var det som hände i går, vid korset?
Vad händer nu? Hur går vi vidare?
Evigheten anas i vinden. Men just nu står mitt liv på paus och jag får chans att fundera, vad gör jag nu?