Jag kan inte låta bli att fascineras över, och ibland roas av, alla helgon som florerar i den katolska kristna traditionen.
Nyligen sprang jag på en bild av en mycket imposant biskop i full gala, med mitra och allt. Biskopen i fråga såg ganska hälsosam ut, om det inte vore för att han höll sitt avhuggna huvud i händerna. (Japp, helgonbilder är oftast mycket explicita) Kan inte hålla tillbaka ett litet fnitter när jag i bildtexten läser att det avbildade helgonet åberopas bland annat mot…Huvudvärk! Som sagt var, gamla helgonbilder är ofta väldigt konkreta. Och nog kan vissa versioner av huvudvärk kännas som att man tappar huvudet, eller i alla fall önskar att man kunde ta bort det ett tag…
Min nyfikenhet var dock väckt gällande denna huvudlösa biskop. Lite efterforskningar avslöjar en berättelse utöver det vanliga. Vilket ju brukar vara fallet då det gäller helgonberättelser. 🙂
Hans namn är Dionysos. Inte att förväxla med den grekiska vinguden. Nej vår Dionysios, som även kallas Denis eller Denys, är Biskop i Paris och skriver årtal som 250 på sina brev. Det romerska kejsardömet finns fortfarande kvar. Och dess kejsare Decius kräver att alla invånare skall dyrka honom. Något vår käre Biskop absolut inte kan gå med på. Han blir därför halshuggen. Nu slutar legenden inte där, utan Dionysios plockar resolut upp sitt avhuggna huvud, promenerar 10 km, från Montmarte där han blev halshuggen, till Vices Catulliacus där han sedermera blev begravd. Under denna promenad, med huvudet, inte under armen, men i sina händer, håller han en fantastisk upplyftande predikan.
Visserligen brukar man skämtsamt säga att präster aldrig går i pension för de kan aldrig sluta predika. Men detta är onekligen något extra… 😉