Ja, jag är självklart för lika lön för lika arbete.
Ja, jag reagerar med både ilska och frustration när jag ser orättvisor baserade på kön.
Jo, jag har skrivit om detta förut. Bland annat här!
Men när man plockar bort tavlor därför att de avbildar en kvinna med bar överkropp, då tycker jag faktiskt att det gått ett steg för långt. Eller rättare sagt: Då tycker jag att fokus hamnar helt fel. Då handlar det inte längre om den självklara rätten att bli betraktad som individ och inte som ett kön. Då handlar det inte om den ständigt pågående kampen att bli bedömd utifrån sina egenskaper istället för sina fysiska framträdanden. Det handlar inte längre om feminism och jämställdhet.
Utan fokus hamnar istället på en pseudodebatt om hur mycket av en kvinnas, eller för den delen mans, kropp som är OK att visa upp offentligt.
Vadan då detta lilla utbrott från min sida?
Dagens Nyheter 1 april berättar om hur man i Riksdagen tagit bort ännu en tavla, målad av en känd konstnär, enbart på grund av att den avbildar en kvinna med bar överkropp. Är alltså inte en på något sätt sexualiserad tavla som avbildar kvinnan som ett objekt, utan en allegorisk dito. Ett vackert exempel på svenskt 1700-tals måleri. Något som uppenbarligen går några individer i Riksdagen helt förbi, som istället ylar om att detta är en ”feministfråga” och kräver att tavlan tas bort.
Ytterligt talande för hela löjligheten i historien är när DN på Twitter är tvungen att förtydliga att det alltså INTE är ett aprilskämt.
Själv suckar jag djupt och försöker, i min lilla del av världen, fortsätta att jobba för att alla skall behandlas lika, oavsett kön, ålder eller hudfärg, samtidigt som jag njuter av vackra tavlor och målningar, oavsett om de avbildar hel eller halvnakna kvinnor eller män.