Tidiga flyg är alltid en utmaning för undertecknad. Med ett morgonhumör som kan få ett grottlejon att verka civiliserad brukar jag undvika att umgås med andra de första vakna (nåja) timmarna av dygnet. Snarare brukar jag innan de första kopparna kaffe och innan systemen kommit igång allvarligt överväga att bli eremit då resten av människosläktet utövar föga lockelse på mig, dessa tidiga morgnar.
Är alltså med ett visst mått av självbehärskning som jag frivilligt äntrar ett flygplan klockan hysteriskt tidigt för att färdas upp mot Sverige. Denna självbehärskning testas till sitt yttersta när jag inser att jag delar plan med ett antal små versioner av mänskligheten. Är ett helt gäng barn, de flesta under 6 år, med på detta plan. Exakt antal är lite svårt att avgöra då de dels aldrig sitter still utan verkar anse att mittgången är en löparbana, dels låter så mycket att de överröstar motorerna. En av de små har en blockflöjt med sig. Denna blir snart föremål för en (högljudd) strid mellan 3-4 stycken av dessa små individer. När en av de vuxna (tillslut) griper in riktas den högljudda ilskan mot denne.
Sa jag att det var ett tidigt morgonplan? Och att jag var tvungen att stressa iväg så jag hann aldrig få morgonens kopp kaffe…. Nej, jag sa inte mitt hjärtas mening. Istället hämtade jag inspiration från närbelägna tonåringar, kurade in mig i min varma huvtröja, drog upp volymen i hörlurarna och drömde mig bort till en lyckligare plats, a.k.a. min säng. 😉