Lämnade Wien några dagar. Denna gång med flyg. Innebär bland mycket annat passage av säkerhetskontroll. Ni vet när man skall ta av bälte och klocka, lämna ifrån sig nyckelknippa och telefon och inse att man packat schampoo och parfym i handbagaget och måste stå där vid bandet och rota igenom väskan till allas beskådan för självklart låg ju detta längst ner, invirat i flanellnattlinnet. Nu har en ju tillskansat sig viss erfarenhet av säkerhetskontroller efter att ha flugit kors och tvärs genom halva Europa några gånger. Kände mig därför som värsta proffset när jag redan i förväg packat schampoo och deodorant (resestorlek) i liten plastpåse i handväskan och utan att ens bli tillfrågad lägger dator, telefon etc i lådan på bandet.
Min lilla väska glider igenom röntgenstrålarna, och stannar(!)
Personal tillkallas, diskussion utbryter. Och en av de uniformerade kontrollanterna, han som såg ut att tillbringa varje ledig tid på närmaste gym, spänner ögonen i mig och undrar om det är min väska? Bakom honom står kontrollanten som så att säga släppte igenom mig och förklarar att det absolut är min väska. Med darrande stämma erkänner jag mig som ägarinna till den utpekade väskan, samt ävensom den ihopvikta kappan bredvid. Artigt, men egentligen bara som en förklädd order, ber Mr Gym mig följa med en bit bort. Där upplyser han mig om att de måste kolla väska, kappa samt undertecknad, efter ”explosive devices ” ?!?!?
Försöker skämtsamt säga att det mest explosiva i väskan möjligtvis är necessären med MakeUp. Mr Gym har uppenbarligen inte tränat sina humormuskler utan tittar misstänksamt på mig och ägnar extra uppmärksamhet åt min necessär.
Efter en stunds undersökning, inklusive strykande av tops á la CSI, analys av tops i blinkande apparat och noggrann okulärbesiktning av necessär och andra misstänkta ting släpper dock Mr Gym iväg mig med ett frammuttrat ”trevlig resa”
Han såg så besviken ut att jag nästan kände mig skyldig för att det mest explosiva som låg i väskan var ett rött läppstift benämnt Black Currant Sparkling. 😉