På Julafton kl 11:00 bjuder församlingen in till julbön varje år.
En härlig gudstjänst där vi frossar i julpsalmer och lyssnar till julevangeliet. Predikan brukar vara att vi tillsammans bygger upp julkrubban. Det vill säga att jag delar ut de olika krubbfigurerna till de närvarande barnen och sedan återberättar jag historien och tillsammans ställer vi i ordning krubban. Detta upplägg bygger dock på att barnen ifråga kan tänka sig att ställa upp den lilla figuren de fått låna på bordet där krubban står. Det vill säga lämna ifrån sig den. Så är inte alltid fallet.
Mer än en gång har det hänt att en liten medhjälpare i krubb-byggandet har tittat på mig med ytterligt bestämd min och med väldigt tydligt kroppsspråk låtit mig förstå att det får eller den herde hen just fått äran att ta hand om hittat ett nytt hem och härmed lämnat in sin avskedsansökan som krubb-medarbetare.
Några års erfarenhet, tillskansad den hårda vägen, gör att jag numera mycket noggrant väljer vilka barn som får ta hand om huvudpersonerna, a.k.a. Maria, Josef och Jesus. Tro mig, är inte roligt att under pågående gudstjänst samtidigt som hela kyrkan intresserat tittar på försöka förhandla till sig ett Jesusbarn från en liten 5 årig, sedan 2 minuter före detta, medarbetare i krubb-byggandet.
I år gick dock byggandet av krubban utan problem. Figurerna kom på plats som de skulle. Endast ett litet får som dröjde en stund i någons knä. Får se hur det går nästa familjegudstjänst när det är dags att lägga till de tre vise männen. 😉