Liksom fredag är lördagen oftast ledig dag för personalen. Så idag tänkte jag passa på att berätta lite mer om församlingen.
Som jag tidigare nämnde så täcker vi alltså fyra länder. Österrike, Tjeckien, Slovakien och Ungern. För den som undrar så är det totalt 304 620 km2 eller ungefär 2/3 av Sverige.
Personalen är stationerad i Wien. Är också här som vi har kyrkolokalen, församlingssal, bostad till personalen etc. Vill ni besöka oss så finns vi på Gentzgasse 10 i 18 Bezirk.
Här i Wien har vi av naturliga skäl det mesta av vår verksamhet. Den som jag försökt berätta lite om under den här veckan. Men vi har även regelbunden kontakt med de andra delarna av församlingen. Detta är mest tydligt under julen när jag på en helg är i tre länder för att fira adventsgudstjänst. ”Tour de Advent” som du kan läsa om här bland annat.
Men det är inte bara adventsgudstjänster som firas i andra delar av församlingen. Vi har även varit ute och haft Filosofikvällar. Samtalsgrupper, Sommargudstjänster etc. Nu i vår kommer Linnéa åka till Prag för en orgelvisning. Är lika roligt varje gång en grupp Svenskar någonstans i församlingen ringer och säger: ”Hej, kan inte ni komma hit?” Nästan alltid kan vi också svara ”Ja”.
Med jämna mellanrum är det också Svenska par eller par med svenskanknytning som vill ha en vigsel eller ett dop någonstans i församlingen. Då bestämmer vi en tid och plats som passar oss alla, och så möts vi där. Bland annat kan det resultera i ett dop i en skidbacke. Det äventyret kan du läsa om här.
Hur var det då det där med att springa i högklackat som jag lovade igår att jag skulle berätta om idag?
När jag far och flänger mellan gudstjänster i olika länder försöker jag om möjligt åka tåg. Både miljövänligt och oftast billigast. Alla som känner mig vet att jag har en förkärlek för mer eller mindre hög klack på mina fotbeklädnader. Oavsett om det är pumps eller stövlar. En av mina tågresor hade jag bara 5 minuter på mig för byte mellan två tåg. Konduktören skakade på huvudet, smackade med tungan och uttryckte på alla vis att han absolut inte trodde att jag skulle klara det och Vem hade egentligen sålt biljetten till mig??? När jag på stapplande tyska förklarade att det var hans egna kollegor på ÖBB som sålt biljetten såg han ut som han ville ta ett allvarligt samtal med nämnda kollegor.
Strax före det omtalade, enligt konduktören omöjliga, bytet kom han bort till min plats och hjälpte mig på med kappan. Sedan gick vi längst fram i tåget. Han förklarade noggrant på vilken plattform vi skulle komma in, vilken plattform tåget jag skulle byta till stod vid och hur jag skulle ta mig dit. Vi var någon minut sena in på stationen. Konduktören knuffar mig inte ut genom dörren, men jag fick hjälp kan vi väl säga… 😉 Sedan var det rask språngmarsch, i högklackat, med resväska, ned för trappa, genom tunnel, upp för trappa och….jo, jag hann med mitt tåg. Hann till och med vinka till min hjälpsamma konduktör. 🙂