Har på olika vägar hamnat i Graz. Där finns bland annat ett berömt klocktorn längst upp på en kulle. Till det berömda tornet leder ett antal trappor som slingrar sig upp för kullen. Påbörjar min vandring och inser snabbt två saker. 1. Det är ingen kulle. Det är ett brant högt berg! 2. Jag är höjdrädd!
De som känner mig vet att jag är hysteriskt, på gränsen till löjligt höjdrädd. Det finns en anledning till att det är käre Maken som byter lampor och hänger upp gardiner hemma. (Bortsett från att jag tycker det är tråkigt)
Så efter endast ett dussin av de enligt informationsskylten 260 trappstegen upp mot det berömda klocktornet vänder jag på klacken och går ner. Vet nämligen att det även skall finnas en hiss eller dylikt. En där man inte ser hur högt det är.
Hittar snabbt det utlovade mekaniska hjälpmedlet. Samt en informativ skylt som berättar att det kommer kosta mig 8€ att ta mig upp!
Några minuter senare förbannar jag min snålhet tätt tryckt mot bergssidan, fullt fokuserad på att ignorera det enorma stupet några centimeter från mina fötter. Passeras av icke ont anande turister som tar selfies vid ”den fantastiska utsikten!” Arma dårar! Inser uppenbarligen inte att de står på gränsen till död och förintelser!
Tog ett tag att ta sig upp. Måste väl erkänna att det inte var ”Chefen” som åkallades under hela färden utan vid vissa tillfällen då trappan passerade extra djupa stup det snarare var ”Antagonistens” namn som passerade mina läppar. Mina insparade 8€ spenderades på ett glas välförtjänt stärkande dryck i den strategiskt placerade restaurangen på toppen. Ansåg mig vara värd det. ?
Den livsfarliga trappan!
Går alltså att ta hyfsade bilder samtidigt som man blundar och tittar åt ett annat håll… 😉