Solen skiner från klarblå himmel och temperaturen närmar sig finsk bastu. Kort sagt, läge för en dag på stranden. Förflyttar mig till en dylik, och breder ut mina tillhörigheter och lekamen. Efter att ha svalkat av den senare genom min berömda imitation av frustande flodhäst i strid med strandad val flyter jag ut på den medhavda filten tryggt placerad i skuggan under ett stort träd. Tro nu inte att jag kommer ägna mig åt sysslolös slummer. Strandväskan är nogsamt packad med, förutom dryck och lekamlig föda i lagom mängd, även en god bok i lämpligt omfång.
Nu råkar den bok jag packat ner just denna dag vara ovanligt god. Rent av spännande. Blir helt fast i den och hinner knappt vända blad i min iver att följa huvudpersonernas öden och äventyr. Tillslut får dock de två älskande varandra, alla missförstånd uppklarade, skurken är bakom lås och bom och världen är (återigen) räddad.
Jag sträcker lättad på mig, rullar över på rygg och inser snabbt att något är väldigt, väldigt fel!! Kort sammanfattat i det korta enstaviga ordet som ofrivilligt kommer över mina läppar: Aj! (OK, var kanske några fler ord som yttrades. I något mustigare format. Men andemeningen var ett kort och intensivt ”Aj!”)
Blir smärtsamt(!) påmind om att även i skuggan så gör solens strålar sin verkan. Utan att gå in på detaljer kan jag bara konstatera att min rygg just nu så att säga poängterar mitt Danska påbrå genom sin klara imitation av den danska flaggan. ”Klarröd” är ordet för dagen. Tätt följt av ord som ”Öm” och ”Kylbalsam”
Böcker kan onekligen vara farliga. Speciellt om man glömmer bort solkrämen. 😉