Promenerar genom en stilla klosterträdgård strax utanför en liten by på den Österrikiska landsbygden. Det enda som hörs är fågelkvitter och de dämpade slagen från en klocka långt inne i klostret.
Nyss gick en munk förbi och hälsade med den där värdiga nickningen och milda ansiktsuttrycket som bara den får till som är strax över 95 år och är fyllda av livsvisdom.
När jag svänger om hörnet ser jag några tonårsgrabbar som sitter i djup tystnad och koncentration på några bänkar under ett äppelträd
Unga blivande munkar försänkta i djup bön?
Tar upp min telefon och konstaterar att det är ett Pokemongym samt ett pokemonstop där någon placerat en så kallad Lure precis bredvid oss.
Några minuter senare ler jag milt och nickar åt grabbarna. Ni vet så där som man bara får till när man är 46 och just spöat några unga grabbar i Pokemon. ??