Försöker i möjligaste mån undvika motorvägarna på min lilla Roadtripp genom Österrike.
Gör att jag får uppleva hisnande vyer, slingriga bergsvägar och charmiga små byar på min färd.
Har dock sina sidor. Speciellt om man råkar hamna på en väldigt liten bakväg som slingrar sig upp för bergssidan. Efter ett tag är vägen mer lik en ko-stig och endast någon ynka decimeter bredare än bilen. Med brant bergsvägg på ena sidan och enormt stup på den andra gäller det att styra försiktigt. Hinner tänka att det är skönt att vägen inte är så trafikerad när jag svänger runt ännu ett hörn och möter en traktor med släp!
Utrymmet medger möjligtvis passage av smal racer-cyckel. Absolut inte möte mellan normal personbil vs stor bred traktor. Efter några sekunder inser jag att enda möjliga lösningen är att jag backar tillbaka runt hörnet där vägen är aningens bredare. En lösning som låt mig säga tydligt antyds av traktorchaufförens gester. Funderar en sekund på att kliva ur bilen och be honom backa den åt mig. Men friskt vågat, hälften vunnet. Plus det faktum att jag som sagt var befinner mig ute på den Österrikiska landsbygden, och smärtsam erfarenhet säger mig att sannolikheten för att jag och traktorchauffören kan finna ett gemensamt språk att kommunicera på förutom gester är ytterligt liten.
Bilen är utrustad med sensorer som piper ljudligt när man kommer för nära ett hinder. Kan ju inte påstå att det är enklare att backa när dessa tjuter som tokiga. Men efter en stund har jag backat erforderliga meter, fällt in backspegeln på min sida och med bara någon centimeter tillgodo kan traktorn passera.
När vägen någon kilometer senare breddas så mycket att man till och med målat dit mittlinje(!) känns det som jag åker på en bred boulevard.